Min andra mors dag i mitt liv. Den första mors dag hade ju inte lilla Love tittat ut men jag var ju redan mamma åt honom fast jag inte sett honom ännu men han låg ju där i min mage, min son. Den dagen för ett år saden var ganska lik årets mors dag med mycket förväntan... och mer väntan och mer väntan och undran och frågetecken.... När, när, när ska DET ske? Ja man kan ju tro att väntan på ett barn kan vara större (och det var det iofs) än väntan på att bli firad på mors dag...

Förra året tyckte jag det var okej att sambon glömt mors dag för vi viste ju inte om vi skulle vara på BB den söndagen. Kanske trode jag att jag skulle bli dubbelt så mycket firad i år eftersom vi missade förra året. Så jag blev dubbelt-besviken när min sambo glömt bort det i år igen...

Jag hade byggt upp förväntningar hela dagen, undrar när han tänker säga/göra nåt. Ja hela veckan hade jag längtat o veckan innan det, ja sen förra årets mors dag... jag lixom är som ett barn när det är högtider på G. Behöver jag säga att jag älskar presenter o överraskningar?

Igår blev jag så uppskruvad och hade sett fram mot mors dag så mycket och lagt in massa andra förväntningar under själva mors-dags-firandet att jag bröt ihop i tårar på kvällen när jag insåg att sambon faktiskt GLÖMT mors dag.

-Baaaah! Han hade glömt mej, han uppskattar inte mej som mor, jag är en dåli mamma ingen att uppmärksamma... BAHHHHH!!!

Innerst inne så vet jag ju också att det här med mors dag är ett kommersiellt jippo och jag fick ju helt oförväntat en stor bukett rosor precis innan vi reste till Wales så jag borde kanske inte klaga? Och precis som min sambos försvartal så har vi faktiskt gjort såååå mycket annat senaste tiden som att renovera, varit på semester, firat syrran, grävt i trädgården och MASSA annat.

Men. Han kunde ju köpt en blomma när han ändå var o köpte mjölk eller sag att han tänkt fixa en mysig hemmakväll nån dag eller skrivit ett kort eller gjort frukost på sängen eller låtit Love rita en teckning... ja ja alla tänker ju inte som jag och tur är vel det?!

Nu har faktiskt sambon smsat mej idag och sagt att han ska gottgöra för att han missat mors dag igår. Det ser jag fram mot! Kanske inte blir lätt för honom nu när han vet att jag har så höga förväntningar?

Supergrattis i efterskott till alla mammor där ute!!! Att vara mamma är det bästa jag gjort i hela mitt liv. I love it!

Så här trött var Love efter vår semester i Wales! Han somnade sittandes lutandes över sin älskade John Blund! Gullunge!!!

Igår fick jag värme, uppskattning, färg, foft, omtanke och kärlek! Och inte bara en utan tio!

Dessa stod nämligen på mitt vardagsrummsbord när Love och jag kom in från lekplatsen!

Här gjorde jag en snabb uppfräshning av ett sunkit rum igår på 30 minuter med hjälp av tyg och en häftpistol.

Ångest! Jag vill ju vara hemma jämt o leka med min underbara son!!! Det finns ju inget bättre! Men jag kanske måste börja jobba så småningom och nu när en kollega hade hört att de sökde folk till en plats som jag gääääääääääärna ville ha så kunde jag ju inte göra annat än att söka. Så jag försökte få tag på min kollegas vän, vi kan kalla henne Pia, som jobba på "det där stället" men förgäves. Antingen var hon inte där, på lunh, ute och reste eller i möte när jag ringde. Jag lämnade ett meddelande men hörde ingenting och detta var mitt under flyttstöket. Kartonger, städning, uppackning och tapetsering tog över min hjärnverksamhet och jag glömde helt enkelt bort "Det där stället" ett tag... Sen ficka jag ångest att jag inte försökt få tag på Pia.

-Åh vad jag är dålig! Vilken möjlighet det varit! Typiskt mej att sumpa en sån chans! Mitt drömjobb ju! Korkade jag! Dåliga jag....

Men så en dag så plötsligt ringer Pia! Hon vill GÄRNA träffa mej!

-Jiha jag visste vel att mitt drömjobb sulle dyka upp! Yes! De vill ha mej!

Jag skriver ihop en cv och skickar dit innan mötet, läser på allt jag kan om företaget. Pluggar in allt jag kan komma över om anställningsintervjuer. Över in svar på vanliga frågor.

Dagen D och mötet är nära då vaknar jag med en släng av magsjuka, Yääääääk! Men jag kvicknar till frammåt eftermiddagen o bestämmer mej för att det ändå är bäst att gå dit. Danne skjussar mej för jag känner mej lite krasslig av magsjukan. Han var inte direkt det mest peppande o positiva sällskapet på vägen till intervjuven så mitt mod sjunker.

-Vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha!!!

Mötet går strålande! Chefen är 3vlig och personalansvarige är oxå 3vlig. Dom berättar om företaget och jag om mej. TILLS de berättar om tjänsten. Det ärn en tjänst som liknar det jobb jag gjorde på min utbildning för 10 år sedan på min praktik ... om inte sämre.

-hjärnspökena drar igång igen: Är jag inte värd en bättre tjänst? Är det det här som är min framtid? Jag känner mej ju inte så upskattad på mitt nuvarande jobb så kanske är det här det som erbjuds en sån som mej. En looser!

Jag säger att jag måste tänka på saken, hej då.

Sedan mötet i måndags har jag vänt och vridit på min situation och bestämt mej för att tacka nej om jag nu skulle bli erbjuden jobbet. Ja, jag funderade på att tacka ja ett tag för jag resonerade som så att det kanske kunde vara bra att få in en fot på  "det där stället" och jobba mej uppåt. Och så kan det ju vara skönt att inte ha nåt ansvar o gå hem när klockan är fyra...

Men så idag ringde Pia och sa att jag var för överkvalificerad (och jag vet inte ens om jag kan stava det ordet *tihi*) men att hon gärna skulle behålla mina papper och höra av sej för företaget är just nu i en stor förvandling.

-ha ha ha jag ÄR ju inte så dum i alla fall! Om jag ändå kunde komma ihåg det i mina mörka stunder... Och jag har ju faktiskt ett jobb att gå tillbaks till om kanske ändå inte mitt drömmjobb men ändå!

Men nu ska jag vara hemma och njuta av Love o mammalivet till nästa år har jag bestämt (om ekonomin tillåter). Oj vad långt det blev, många tankar hade jag visst om detta!

Imorse vaknade jag o av att Love låg o bubblade i sin säng, så som alla mornar. Men idag kännde jag att jag ville somna om så jag drog täcket längre upp och hoppades att Love skulle somna om... Men icke sa Nicke! Så jag klev motvilligt upp och insåg då att klockan var tjugo i tio så jag HADE ju fått en rejäl sovmorgon. Att jag kände mej trött kan ju bero på att jag haft nån slags minimagsjuka de senaste 2-3 dagarna.

Jag drömmer så mycket på nätterna nu för tiden oxå, kanske får jag inte tillräckligt vila då heller?! Inatt drömde jag att Love fått en kindtand och det var någon som tipsade mej hur man lätt kunde kolla på alla tänder i munnen, eftersom Love gärna kniper ihop käkarna så fort man kommer med sitt nyfikna finger, nämligen genom att sticka in en tallrik i gapet på barnet och då lixom såg man varenda tand. Då tänkte jag (i drömmen alltså) Guuuuuu så smart, varför har jag inte tänkt på det tidigare???? Och när jag testade tallriksmetoden så såg jag att han fått ALLA tänder! Hjälp var tog tiden vägen? Sen var vi i ett flygplan o på en läskig flygplats där inget fungerade... vårat plan störtade dessutom... Kanske har jag lite resfeber nu inför Englandsresan?! Det är nära nu, fem dagar kvar! Lääääängtar!

I det verkliga livet händer en del oxå! Love vill BARA stå hela tiden! Han far upp och ner mellan stolar, gåvagn, vardagsrummsbord, mina ben och allt annat som det går att häva sig upp på till stående ställning!!! Stora killen min! Han testar sina gränser mer och mer och ibland hänger inte kroppen med och han landar på huvudet med en smäll!!! Då kramas vi lite (ganska mysigt faktiskt då han gosar in sig i min famn för annars vill han ju inte kramas BARA STÅ!) och sen vill han pröva sina vingar igen!

Och ALLT ÄR EN BIL i Loves värld!!! Allt som är löst kan man tydligen leka att det åker på golvet som en bil och låter som en bil. Det lustiga är att jag eller någon annan i Loves närhet (mig veterligen) aldrig visat hur en bil åker på golvet och hur den låter?! Så jag har gjort en lite ovetenskaplig undersökning och kommit fram till att det lixom sitter i generna. Han är kille och således född med bilgener (till pappas stora lycka)!

Oj nu börjar Love vingla lite väl mycket, dax för en förmiddagslur tror jag!

Hej så länge!

Jag blir så lugn och glad av skog och hav.

Den här underbara skogen ligger alldeles i närheten av vårat slott. Jag promenerade där med Love härom dagen. Han vaggades sött av det ojämna underlaget av stock och sten och vipps så sov han. Då passade jag på att fota lite med min mobilkamera och sen bara sitta på en sten o lyssna på fåglarna.... det var den härligaste stunden på läääääääänge!

Igår hade vi besök av Oskar och hans föräldrar. Love och Oskar samsades med gåvagnen och OJ vilken fart!!! Ingen släppte taget trots att det hela tiden var någon som släpade efter lite. Det var det sötaste jag sett på mycket länge!

Vi vuxna grillade och satt sedan ute i det fina vädret och åt korv och potatissallad och Djungelbananer till efterrätt (dvs grillade bananer med choklad i). Eller kanske var förrätten korv och varnrätten banan för till efterrätt blev det ju the och kladdkaka!

 Måste ju passa på att tacka Oskars pappa som med bara sin närvaro lagade min dator!!! Tack!